Humöret steg på en gång vi klev in på planen, glada utrop om att
”man halkar ju inte omkull”. Det spelade ingen roll att det låg
en fin och uppvärmd fotbollshall alldeles bredvid eller att det var
lite snöblandat regn, humöret var på topp. Just humöret höll i
sig genom hela matchen och var en av lagets starka sidor idag. När
våra spelare har rätt inställning och lust att kämpa vet vi att
det kan hända magiska saker!
Första perioden
blev traditionsenligt lite trevande för Stuvsta. Ganska snart
märktes det dock att det inte var några duvungar vi mötte då
Sollentuna pressade på hårt och hade ett tydligt närkampsspel. 1 –
1 slutar första perioden, tyvärr var det ingen i Stuvsta som var
målskytt för något av målen, men vi satte stundom bra tryck på
Sollentuna och vår vilja att löpa var det absolut inget fel på.
I andra perioden
hade ofta Sollentuna hård press på Stuvsta och vi hade stundom inte
den spelbredd vi önskade. Vi hade dock humör och vilja vilket
gjorde att vi successivt växte i närkampsspelet och vi hittade
också tillbaks till positionerna. Andra perioden bjöd på flera bra
chanser för både Stuvsta och Sollentuna, många fina lägen,
uppspel, passningssekvenser och närkamper, men inga mål.
Tredje perioden blev
lika händelserik som andra perioden plus att vi fick se ett antal
mål. Nora går upp på högerkanten och ser till att placera sig
rätt och får på så sätt in 1 – 2 till Stuvsta. I 13:e minuten
kvitterar Sollentuna, 2 – 2 och spänningen är olidlig. Ungefär
15 minuter in i 3:e perioden bryter My (som outtröttligt jagat
Sollentunas backar sedan periodens start) en passning och ser till
att vi har ett slutresultat, 2 – 3 till Stuvsta.
Genom alla perioder
kunde vi beskåda riktigt starka målvaktsinsatser: Först Alva,
sedan Elin och slutligen Iris fick göra skäl för sin lön och
lyckades alla rädda upp flera farliga situationer med tydliga
ingripanden.
Sollentuna var
riktigt bra på både närkamper och att spela runt oss (pass bakåt,
via målvakt och sedan byta kant) vilket gjorde att vi i vissa lägen
fick springa löjligt mycket. Nu gör ju inte det så mycket om man
har en helt outtröttlig My som forward i laget (men ibland har man
ju inte det).
Vi ledare var
efteråt mycket imponerade över hur tjejerna lärde sig och
anpassade spelet efter sina motståndare. De gick in i hårda
närkamper och höll både humör och kämparanda uppe hela matchen!
Vi fick till så många otroligt fina spelsekvenser och vi tränare
såg individuella framsteg och prestationer hos alla spelare idag.
Detta fick hela laget att växa och just detta (tycker jag) är det
absolut bästa med att vara tränare!
På planen: Alva,
Astrid, Elin, Emilia, Emma A, Felicia W, Iris, My och Nora.
Tränare: Anna,
Christopher.