Den förra resan – del 3
Säsongen 2011 minns vi med lite blandade känslor. Jo vi vann
serien igen men missade åter kvalet till division 1. Ändå slutade det hela med
att vi fick börja om i division 5. En av förklaringarna var att det blev rena
babyboomen i laget. Vilket förstås påminner oss om att fotboll inte är allt här
i livet.
Inför säsongen hoppades vi på att kunna vara med i
toppstriden ännu en gång. Men vi visste att vi förstås skulle bli utmanade.
Framförallt trodde vi att Nyköping och Enskede skulle bli tuffa utmanare. Och
premiären mot just Nyköping blev lite av en värdemätare. Det slutade 1-1 i en
väldigt tät match.
I årets första bortamatch fick vi uppleva den längsta
bussresan vi gjort i seriesammanhang. Det tog tre timmar att ta sig till Kisa.
Men väl på plats blev det rena överkörningen och i paus ledde vi med 3-0, som
också blev slutresultat. Det var bokstavligt talat ett chockresultat för
hemmalaget. En lätt förtvivlad ledare berättade att man inte förlorat hemma
sedan någon gång i division 4.
Efter en säker seger mot Tyresö kom säsongens värsta
magplask. 2-1 förlusten mot Triangeln var lagets i särklass sämsta insats under
Johans tre år som tränare. I första halvlek var insatsen svag men vi ledde
faktiskt med 1-0. I den andra halvleken spelade tjejerna så uselt att det är
svårt att beskriva. Triangeln tackade förstås och vände matchen.
En viss uppryckning blev ändå i de kommande matcherna.
Smedby, Haninge och Borens slutade med uddamålssegrar för våra tjejer. Men helt
klart dominerade vi inte spelet på samma sätt som föregående säsong. Och nu
hade vi både Enskede och Nyköping kvar att möta innan sommaruppehållet.
Mot Enskede kan man tala om en klassisk ketchupeffekt.
Plötsligt var det som att allt stämde. Trots att Enskede förde mycket av spelet
ledde vi med 2-0 redan efter 20 minuter. Det andra målet var ett skott från
distans. På bänken kändes det som att bollen skulle gå över men istället seglar
den vackert in i krysset.
I den andra halvleken startar i rasande tempo. Enskede
spelade verkligen fin fotboll och reduceringen var verkligen välförtjänt. Men
bara någon minut senare får vi en frispark i fint läge. En klockren träff och
bollen letar ännu en gång in sig i krysset. Det punkterade matchen och vi vann
med 4-1.
Så återstod då ytterligare ett toppmöte innan sommarvilan.
På Folkungavallen skulle vi möta Nyköping. En plats vi förstås hade ljusa
minnen ifrån. Det var ju här vi säkrade seriesegern förra säsongen. I en jämn
och välspelad match kunde vi ändå dra det längsta strået och vann med 2-1.
Visst hade vi ett fint utgångsläge inför hösten. Men det
fanns också problem som nu gjorde sig påminda. En av de tjejer som väntade barn
var vår målvakt Camilla Halonen. Matchen mot Nyköping var hennes sista för
Stuvsta. Därmed stod vi utan målvakt inför hösten.
Frågan om målvakt löste sig. Men på ett högst oväntat sätt.
Från USA kom Troi Jorgensen. Hon hade precis gått ur college där hon förstås
spelat fotboll. Hennes skola hade gått till kvartsfinal i det nationella
skolmästerskapet så hon hade fina meriter.
Det kan förstås inte ha varit helt gratis med en sådan
värvning. Men Stuvsta betalade inte ett öre. Man kan väl misstänka att det var
en glasmästare som fixade den delen.
Höstens första match spelades mot Triangeln. Ingen som varit
med på Mesta IP hade glömt vad som hände då. Nu var det förstås revansch som
gällde. Så blev det också när segersiffrorna skrevs till 5-1.
I nästa omgång väntade Tyresö DFF. Med Tyresö var det så att
om matchen inte krockade med match för A-laget så använde DFF bänkspelarna från
allsvenskan. Så var det den här gången. Visserligen tog vi ledningen direkt i
matchen. Men när Tyresö väl kom igång åkte vi på en riktig överkörning. Det
blev förlust med 6-2.
Returmötet mot Enskede slutade 1-1 efter en sen kvittering av
våra motståndare. Den poängen gjorde att både Nyköping och Enskede fortfarande
kunde komma i kapp oss i kampen om seriesegern.
Inför sista omgången ledde vi serien med 36 poäng men
Nyköping hade 35 och Enskede 34. Nyköping hade dessutom bättre målskillnad än
oss. Så allt kunde hända i sista ronden.
Vi mötte Haninge på Torvalla IP. Ett Haninge som desperat
kämpade för att hålla sig kvar i division 2. När matchen kom igång råkade vi ut
för en riktig kalldusch. Redan efter 10 minuter ledde Haninge med 2-0. Nu såg
det ut som att seriesegern höll på att glida ifrån oss.
Efter 20 minuter började vi få ordning på spelet och kunde
jobba oss in i matchen. Rutinen skulle också bli avgörande i denna match. Vi
får till en reducering och klockan närmar sig halvtid. Med två minuter kvar
kommer kvitteringen. Men vi hinner med ett anfall till och kan gå till
halvtidsvila med 3-2 ledning!
Det blev inga fler mål i matchen och vi hade vunnit serien
för tredje året i rad. Men någon riktig segerglädje infann sig inte. Johan
behövde inte ens duscha med kläderna på som han gjort vid tidigare seriesegrar.
Till viss del berodde nog den återhållsamma segerglädjen på
våra motståndares öde. Efter några telefonsamtal stod det klart att Haninge åkt
ur serien på sämre målskillnad än Kisa. Men där fanns också oron för vårt eget
lags framtid.
Att det nu väntade kval verkade ingen riktigt bry sig om. Vi
gjorde en blek insats mot Kalmarlaget Lindsdal. Med kvarten kvar gjorde våra
motståndare två snabba mål och matchen var avgjord.
På klassiska Studenternas IP spelades den andra kvalmatchen
mot Sirius. Det blev faktiskt en bättre insats. Mycket berodde på att Troi i
målet gjorde en fantastisk match och svarade för rent otroliga räddningar. Till
slut vann ändå Sirius med 2-0.
Vi visste det inte när slutsignalen gick i kvalet. Men några
veckor senare hade så många spelare aviserat att man lägger av med fotbollen
att vi inte skulle ha något lag för division 2. Att spela på den nivån med
tjejer från flicklagen var aldrig aktuellt. Så dessvärre fanns det inget annat
att göra än att börja om i division 5.
Kanske kan man säga att vi segrade ihjäl oss. På tre
säsonger förlorade vi bara sex matcher. Alla visste att vi inte skulle ha ett
lika bra lag kommande säsong. Då är det inte konstigt att man passar på att
göra andra saker här i livet. Men ett trist slut på en härlig fotbollsresa var
det förstås.
Fördelen med fotboll är att det alltid kommer en ny säsong.
Medan vi väntar på våren och nästa säsong så skall vi också berätta om resan
tillbaka till toppfotbollen. Så håll utkik här på hemsidan om någon vecka eller
så.
/Bengt