Resan tillbaka
Vi har tidigare berättat om när vi senast spelade i
förbundsserierna. Det slutade olyckligt med att vi 2012 tvingades börja om i
division 5. Säsongen 2011 slutade på Studenternas IP med välfyllda läktare.
Första bortamatchen i division 5 spelades på Värmdövallen inför ”de närmast
sörjande”. Inget ont om Vämdövallen men kontrasterna var märkbara om man säger
så…
För första gången på många år fanns det ingen spänning i
luften inför säsong starten. Redan någon gång i februari/mars var vi säkra på
att vi skulle vinna serien. Det handlade om att tjejer kom tillbaka och ville
fortsätta spela. Det där med divisioner är inte alltid så viktigt när kulan
skall i luften.
Visst vann vi serien. Segerresultaten låg i genomsnitt på
ungefär 7-1. Men det mest anmärkningsvärda var att vi lyckades förlora den
sista matchen mot Skogås Trångsund. Minns jag rätt så ledde vi en bra bit in i
andra halvlek med 3-1. Men när slutsignalen gick hade Skogås vänt till 4-3. Det
kanske hör till historien att på bortaplan slog vi tjejerna från Skogås med
14-0. I fotboll kan allt hända. Men resultatet gjorde att Skogås följde med oss
till fyran. Ibland är inte vinna eller förlora så viktigt, för Skogås var
alltid så trevliga att spela mot.
Inte fick vi någon skrämselhicka av division 4. Vi räknade
med att allvaret skulle börja i trean. Och Stuvsta gjorde en ”perfekt säsong” i
fyran. Med andra ord vann vi samtliga 18 matcher. Målskillnaden blev
imponerande 97-9. Det skall sägas att gå segrande ur samtliga matcher under en
hel säsong är både svårt och ovanligt. Detta oavsett vilken serie det gäller.
Vi får väl se om Malmö FF klarar det när man nu startar ett damlag i division
4.
Man kan ju notera att vi efter säsongen 2013 faktiskt vunnit
våra serier fem år i rad. Men raden på divisionstillhörighet är ju också
märklig när det gäller serietillhörighet: 3-2-2-5-4. På fem säsonger hade vi
bara förlorat 7 seriematcher. Sådant skapar förstås förväntningar och
förhoppningar. Men som sagt vi hade i två års tid räknat med att allvaret skulle
börja i division 3.
Segersviten sprack i division 3. En femteplats måste förstås
räknas som en motgång. Men tittar man tillbaka på tabellen så var det absolut
ingen katastrof. Tjejerna var trots allt bara sex poäng efter seriesegrarna
Huddinge.
Vi föll i båda derbyna mot Huddinge och föll i bägge
matcherna mot Salems FF (ett lag typ Södersnäckorna). Det var avgörande
förluster i en serie där övre halvan var väldigt jämn. I dessa fyra matcher
lyckades vi också bara göra ett enda mål. Ser man på den totala målproduktionen
så är 30 mål framåt på 16 matcher lite för lite om man skall vara med i den
absoluta toppen. Men som alltid i fotboll kommer det en ny säsong.
Det räckte egentligen med att kika på laguppställningen så
kunde man ana att Stuvsta skulle göra en bra säsong. Där fanns några
”veteraner” som bar upp laget när vi vann division 2. Men någon given
serieseger var det inte frågan om. Det visade sig redan i andra omgången när vi
hemma föll mot Dalhem med 2-1.
Snart visade det sig också att det var mellan dessa två lag
kampen om seriesegern skulle stå. Enda utmanaren var egentligen Ingarö men dom
räckte i längden inte riktigt till. Så det blev en utveckling av serien som
påminde om utvecklingen 2010 när vi senast vann division 3. Med en skillnad.
Det blev en helt avgörande match om seriesegern på Dalhems IP i näst sista
omgången.
Det var på denna plan som Kajsa Johansson nickade in vårt
första mål i division 2. Nu var den blonda kalufsen tillbaka. Och det blev hon
som satte det avgörande kvitteringsmålet. Givetvis på nick. Hade Dalhem vunnit
så hade de tagit hem seriesegern. Lagen hade slutat på samma poäng men våra
rivaler hade en klart bättre målskillnad.
Vi var tillbaka till division 2. Men det var ändå inte
jämförbart med senast vi spelade i tvåan. Seriesystemet hade förändrats och
division 2 var nu en regional serie. Skall man jämföra med det gamla
seriesystemet så kan man väl säga att det här är som en mix av de bästa
division 3 lagen och nedre halvan av division 2. Men definitivt en ny rejäl
utmaning.
Och en utmaning blev det verkligen. Vi har kollat statistik
drygt 20 år tillbaka och kan inte hitta något tillfälle där Stuvstas damer
varit riktigt inblandade i en nedflyttningskamp. Men någon gång skall förstås
vara den första. Så blev det 2016 då vi åtminstone hann känna doften av sura
rönnbär.
Redan i andra omgången kunde man ana att det här inte skulle
bli någon klang och jubelsäsong. Stryk mot Lidingö med 8-3. Visserligen hade
Lidingö med legendaren Elin Flyborg som satte fem kassar. Men visst fick det
alla varningsklockor att ringa.
Inför sista omgången hade vi tagit 18 poäng när det bara
återstod ett derby mot Huddinge som låg en enda poäng bakom. Och mellan lagen
fanns ett nedflyttningsstreck. Det blev naturligtvis mer kamp än fotboll om man
säger så. Hela sex gula kort ger väl en indikation om stämningen på planen.
Huddinge tog tidigt ledningen och då var det nedflyttning
för Stuvsta som gällde. Men tjejerna i de snygga gröna tröjorna gav förstås
aldrig upp. När kvitteringen kom så var vi plötsligt tillbaka i tvåan. Och
resultatet stod sig fram till en efterlängtad slutsignal. Så nu vet vi att ett
räddat kontrakt kan kännas lika härligt som en serieseger.
Andra säsongen i nya division 2 blev ingen direkt succé men
ändå ett steg framåt. Det var en jämn serie där det bara skiljde fyra poäng
mellan en tredje plats och nedflyttning. Vi slutade sjua med lika många segrar
som förluster.
Vi klarade nytt kontrakt med fyra poängs marginal. Samtidigt
var det ju bara en poängs marginal till en tredje plats. Men till division 1
var avståndet fortfarande långt.
Man kan nog säga att efter ett par lite tunga säsonger var
2018 året då Stuvsta hittade tillbaka till vinnarspåret. Vi slutade trea bara
två poäng från en andra plats och uppflyttning. Efter att på två säsonger
vunnit totalt tolv matcher vann vi nu 10 under säsongen.
Inte minst under höstsäsongen kändes det som att Stuvsta
hade något på gång igen. Seriesegrarna Triangeln fick hemma inkassera en av
säsongens två förluster mot våra tjejer.
Även tvåan Hässelby fick rejält med däng av tjejerna i grönt. Det är sådana
resultat som föder drömmar om spel på en ännu högre nivå.
Resten av historien kan ni. Det blev höst och bortamatch mot
Älta. I vår egen historiebok skriver vi in Peckas frisparkar och bad i
Ältasjön. Man kan förstås hävda att vi inte vann serien. Men borde ändå inte
Oskar burits ner till sjön? Avancemang till ettan första säsongen som
huvudtränare.
Visst är det spelare och ledare som står för resultaten i
serien. Men jag tycker ändå att Stuvsta som förening har en väldigt viktig roll
i den comeback vi nu förbereder oss för. Jag var själv ordförande i föreningen
när vi tvingades fatta det tunga beslutet om att börja om i femman. Jag kan
lova att det inte var kul.
Men kanske var det så att framgångarna 2009-2011 ändå byggde
in något i föreningens DNA. Kunde vi då kan vi göra det igen. Och genom ett
långsiktigt tänkande gick det så småningom. Det är väldigt bra jobbat av en
förening som i grunden är en breddförening.
Men framförallt så har vi nu en ny och väldigt spännande
säsong att se fram emot. Där vi förstås undrar hur det skall gå för våra tjejer
men också för våra motståndare. Hur ser det ut med nyförvärv på olika håll och
kanter? Kommer verkligen Pecka att slå alla frisparkar även denna säsong? Vi
har hört rykten om att en ruggig vänsterdoja kommer in i laget. Vilka
träningsmatcher bjuder försäsongen på?
Svaren kommer ni förstås att få här på hemsidan. Planer
finns också på att återuppliva en av denna hemsidas gamla klassiker. Jodå, vi
planerar för ”koll på ettan”. Där vi omgång för omgång följer vad som händer i
vår serie.
Till slut önskar vi förstås alla fotbollsvänner ett gott
nytt år!
Bengt