Söndagen bjöd på säsongens sista seriematch. För motståndet
stod IK Tun från Nyköping. Man kan tycka att en sådan här match kanske inte
betyder så mycket. Men så ser inte tjejerna på det. En seriematch är alltid en
viktig händelse. Så har det alltid varit allt sedan flickfotbollens dagar.
För oss spelade kanske ändå resultatet lite större roll. För
det kan inte förnekas att en fjärdeplats är mycket roligare än en sjundeplats.
Det var också precis vad det handlade om för oss.
Hösten är definitivt här. Visserligen var temperaturen
ganska hyfsad. Men ändå grått och trist väder. Vi slapp i varje fall regnet.
Ja, regn har vi faktiskt sluppit under säsongens seriespel.
Inledningen av matchen är lite trevande. Vi skapar en del
halvchanser. Bästa möjligheten har Madde med ett skott i stolpen. Men
spelmässigt var första halvtimmen inte mycket att glädjas över.
När Oskar börja muttra om ”Telge nivå” då är spelet inget
vidare. Med det menar han den svaga prestation vi hade mot Telge för två veckor
sedan. Dåligt spel brukar få konsekvenser och det fick det den här gången
också.
I den 23:e minuten tar gästerna ledningen. Det är ett
väldigt vackert mål. Lovisa Lindvall är placerad lite utanför straffområdets
vänsterkant. Hon får härlig träff och bollen sitter innanför den bortre
stolpen.
Det är en ren kopia av mål vi sett både Madde och Emelie
göra i de senaste matcherna. Och för vackra mål finns det lyckligtvis inget
patentskydd.
Med halvtimmen spelad blir Angelica skadad. Hon får en smäll
mot knät och det är färdigspelat för dagen. Det var nog ingen större fara med
hennes knä. I varje fall var hon på ett strålande humör när hon satt på bänken.
I samband med skadan blev det ett avbrott på några minuter.
Det använde tjejerna för att snacka ihop sig. Det kan låta lite märkligt men nu
började tjejerna i dom snygga gröna tröjorna spela fotboll igen. Bra fotboll
dessutom.
Det är mycket Linda och Madde som får igång laget. Dom
spelar på ett sätt som ser närmast lekfullt ut. Men Tun är inte ofarliga. Carro
får göra ett par svettiga räddningar i den 40:e och 42:a minuten.
Men det var ingen tvekan om att Stuvsta nu hade tagit över
taktpinnen. I den 44:e minuten får vi bra tryck inne i Tuns straffområde. Det
är Kröckel och Madde som får fram bollen till Linda. Det finns ingen som helst
tvekan i hennes agerande och hon dundrar in kvitteringen.
Efter pausen blir det en kraftig dominans från hemmalaget.
Vi har en hygglig frispark. Madde har ett fint läge och Julia svarar för dagens
andra stolpträff. Efter nio minuter får vi en hörna. Så här i slutet av
säsongen har vi ju faktiskt börjat göra en del mål på hörnor.
Hörnan är bra slagen och Jenny dyker upp och NICKAR i mål!!
Eftersom denne skribent älskar sådana mål var det här förstås underbart. Men
det var först i seriens 22:a och sista halvlek som tjejerna fick till det. Men
det heter ju bättre sent än aldrig…
Nu radar Stuvsta upp fina chanser. Vi har hunnit fram till
den andra halvlekens 23:e minut när vår ledning utökas. Madde till vänster
utanför straffområdet. Ja, resten förstår ni säkert. Det kan låta lite tjatigt
men så vackra mål kan man se hur många gånger som helst.
Direkt efter 3-1 målet blir det byten. In kommer junioren
Rebecca Baez Larsson. Om det var A-lagsdebut vet jag inte. Men helt säkert var
det debut i division 1.
Vi har ju ett framgångsrikt DJ lag. I J DM är laget framme i
semifinal. Till nästa säsong räknar vi med att någon eller några från det laget
kliver in i A-truppen. Men vem eller vilka får vi se längre fram.
Tun skapar ett par hyfsade lägen i slutet av matchen.
Framförallt ett läge där Lina får rensa på mållinjen. Men också en farlig
frispark som gick ganska tätt utanför. Men den största skillnaden mellan lagen
var ändå orken.
Vi tackar domare och Tun för en fin fotbollseftermiddag. Tun
hoppas vi förstås få möta igen nästa säsong.
När vi går av planen så är vi förstås nyfikna på hur det
gått i de andra matcherna. Vi behöver inte leta efter mobilerna. Fansen har
koll. Vi slutar på en fjärde plats i serien. För både lag och förening är det
en fantastisk framgång.
Vårt mål var den här säsongen att fixa nytt kontrakt. Men
den striden har vi faktiskt aldrig varit i närheten av. Lite mer långsiktigt är
målet att etablera oss i division 1. Där är vi ändå en bit på väg mot att även
förverkliga det målet.
Idag var det Carro som bar kaptensbindeln. Som kapten har
man ansvaret för det traditionsrika segerhurrandet. Men Carro valde att
delegera ansvaret. Jag tror det var Linda som tog över. Hur som helst lät det
väldigt vackert.
Koll på ettan kommer imorgon. Det blir nog dessutom en extra
upplaga även denna vecka. Där kollar vi bl.a. på hur kvalet kommer att spelas.