Mardrömmen från i söndags fortsatte för Stuvstas tjejer på onsdagskvällen. I matchen mot Sollentuna släppte vi in ett mål redan efter 75 sekunder. Det heter att rekord är till för att slås. Men vissa rekord vill man faktiskt inte slå.
Märkligt nog slog vi detta rekord med ganska god marginal. Redan efter 45 sekunder (!) kunde Tuns Line Höök nicka in 1-0. Så här kan vi förstås inte hålla på. På lördag måste alla käka taggtråd till frukost…
Det fanns ändå en stor skillnad jämfört med söndagens match. Tjejerna blev inte alls frustrerade på samma sätt. Vi skrev då att detta är inget man kan träna på. Men erfarenhet är trots allt något man alltid har med sig.
Denna gång tog Stuvsta direkt tag i spelet. Efter fyra minuter är kvitteringen nära när vi får en hörna. Den är bra slagen men en av Tuns spelare kommer högst och lyckas nicka bort bollen på mållinjen.
Matchbilden blev tydlig. Stuvsta dominerade spelet. Sanna hade ett skott tätt utanför. Linda provade ett par gånger från distans. Den ena gången utanför och den andra gången över. Ida hade också ett par bra lägen. Framförallt andra gången när Madde får fram en väldigt fin passning.
Det fattades lite precision från vår sida. Men Tun försvarade sig bra. Däremot hade man svårare med sina raka långbollar som fungerade så bra på hemmaplan. Det bästa man åstadkom var ett skott över och en hörna som vi kunde reda ut.
Efter den hörnan har vi en väldigt bra omställning som slutar med att Madde nickar utanför. Vi är framme i den första halvlekens 43:e minut när Sofia råkar ut för en smäll. Det blir dessvärre en lårkaka. Det blir inget byte före paus. Bättre att fundera en stund på hur trupperna skulle formeras inför andra halvlek.
Jo, idag var nya chefen Jenny på plats. Men i ärlighetens namn så var det Johan som coachade laget. Jenny har ju faktiskt inte ens sett laget spela tidigare.
Halvtidsvilan kan ofta vara väldigt intressant. Inledningsvis var inte Johan och kapten Linda riktigt överens om hur laget skulle ställas upp efter Sofias smäll. Men efter en väldigt bra dialog blev man överens och Elin tog över Sofias plats.
Början på den andra halvleken var nära att bjuda på en ny skräckupplevelse. I den tredje minuten bryter en av Tuns anfallare igenom till ett friläge men skjuter utanför. Där hade vi faktiskt lite flyt.
Men sedan återgår matchbilden till den samma som i första halvleken med klar dominans från hemmalaget. Nyckeln till vårt spelmässiga övertag var mittfältet. Där dominerade vi helt. Mittfält ja. Men Madde var ju precis överallt. Suverän insats.
Spelmässiga övertag ger som bekant inga poäng. Men när vi är framme i den 22:a minuten är det Mirre som har lekstuga i Tuns straffområde. Skjut skriker tjejerna på bänken. Nja, verkar hon tänka. Vi tar ett par dribblingar till. Och då kommer läget när hon klipper till. Bollen sitter klockrent till höger och vi har äntligen kvitterat.
Vår dominans fortsätter. Bland annat har Madde tre frisparkar i skapliga lägen till höger om straffområdet. Enligt mina anteckningar så låg hon bakom fem avslut sista kvarten. Men Tun försvarar sig med näbbar och klor. Dessutom bra målvaktsspel.
Det heter ju att hårt arbete lönar sig. Så blev det till slut. Men då var vi framme i matchens sista ordinarie spelminut.
Vi är djupt inne i Tuns straffområde. Det är mer kamp än skönspel. Men kampen vinner vi mot ett tröttkört försvar. Och till slut är det Ida som får fram foten och kan stöta in det förlösande segermålet. Snacka om vilt jubel hos hemmalaget!
Givetvis en tung förlust för ett kämpande Tun. Och rättvisa finns som vi ofta påpekat inte i fotboll. Men ser vi till hela matchen så kändes segern ändå helt välförtjänt. Vi dominerade trots allt matchen i 89 minuter…
Så fick vi då höra det vackra segerhurrandet på Stuvsta IP igen. I vanlig ordning hade Linda delegerat ansvaret för detta till Amanda. Förmodligen gav det utslag på seismografen i Uppsala.
Koll på ettan får vänta till OS är slut. Men det finns en hel del som har hänt.