Hjärta, hjärna, horn.

Så kan man sammanfatta dagens match mot BKBK, föreningen i Sverige (världen?) med bäst namn. 

I solgasset inför marchent bröt vi alla mönster och Kalle inledde med orden: Tjejer, idag vill jag vinna. Hur känner ni?

Vi pratade sedan om vinst, förlust, resultat och prestation. Tjejerna erkände för varandra att de faktiskt ville vinna och vi tränare undrade över vad som skulle hända om vi förlorade, hur skulle vi känna då? Behövde vi agera annorlunda? Vi kom gemensamt fram till att vi skulle spela varje situation så bra och så ordenlight vi kunde. Var vi i sista tredjedeln skulle bollen bara i mål och var vi i första tredjedelen skulle bollen bara bort. Vinst eller förlust, vi skulle våga ge 100% i alla situationer oavsett om vi trodde det skulle göra ont och oavsett om vi var trötta.

Matchen gick igång och BKBK tog tag i både boll och spel och trixade runt på vår planhalva i typ 5 minuter innan vi fick låna bollen. Om undertecknad får säga det själv såg det ut som Stuvsta spelade mot Skogås förra veckan, vackert, men utan att det kändes farligt. Så fort det luktade målchans spelade F09 med den desperation som kännetecknar ett bra försvar. När vi till slut kommer ut med bollen i kontroll spelas den omgående ut till Julia som med 100% insats driver ner till kortlinjen och spelar "snett-inåt-bakåt" där det står två hungriga vargar och Emilia kan lätt slå in 1-0. Sedan rullar det på, vi visar den hunger som krävs i sista tredjedel och den beslutsamhet som krävs defensivt och Alma gör 2-0 Alva 3-0 (osäker på ordningen) innan det blir halvtid. Vi summerar perioden och kan också konstatera att Iris dominerat sitt straffområde i mål, BKBK har trollat en hel massa på mittfältet och att Stuvstas backlinje (Astrid/Emma) agerat med den beslutsamhet och desperation som krävs(!) när man möter så bra lag.

I paus pratar vi om hur man möter spelare som är lika hala som argsinta laxar  och kvicka som ekorrar. Nämligen: Man går tillräckligt nära så man kan kramas, men bollen försöker man bara vinna efter man "fått tag" i spelaren.

Halvleken inleds med att BKBK igen tar tag lite i spelet men tvingas till avslut i lite fel lägen och Alva får göra några tacksamma räddningar innan ex-keeper Iris visar hur man löper i djupled och med tre frilägen gör två raka mål. Ett är en riktig delikatess, pass i sidled för att hitta vinkel, boll djupt precis så hård att BKBK:s målis hamnar på mellanhand, Iris fram med en tå, öppet mål och behärskat rullar hon in en vänster. 6-0 är minst lika vackert, i början av tredje perioden. Emma flyter förbi till höger och tittar upp och ser två fria spelare innan Jullan agerar exekutor och enkelt dunkar in bollen via marken. Mot slutet rör vi ihop det lite för oss när några spelare samtidigt vill komma på byten och det blir lite oklart om vem som spelar var och BKBK reducerar till 6-1. Mot slutet får de också straff (till allas stora förvåning) och gör 6-2. Det positiva som händer då är att bänkens spelare gormar: "Skärpning för satan tjejer, vi spelar tills det är slut!"

Överlag är vi tränare lyriska över hur tjejerna genomför matchen. Vår plan var att "visa att vi vill" och det gjorde alla spelare med bravur. 90% av alla dueller går vi in helhjärtat och vill vinna kampen, framför mål och i sista tredjedeln visar vi en dödlighet vi aldrig sett förut. Tidigare har det krävts 20-30 målchanser för att göra 6 mål men idag visar vi lite av den där heta viljan som krävs för att få bollen i mål. Defensivt är det lika positivt, BKBK spelar stundom bländade men avsluten de tar gör dom alltid under press och våra målvakter får ett tacksamt jobb, som de dessutom gör med den äran.

Två stolta (och vacket bonna-brända) tränare och nio slutkörda och nöjda spelare firar med glass efter matchen!

Alma (C) 1

Alva (1) (MV2)

Astrid

Emilia (1) (MV3)

Emma

Iris (2) (MV1)

Julia (2)

Olivia

Siri

Tränare: Kalle & Rasmus

Som förra matchen lyfter vi fram en spelare: Idag: E Agerbro. Weltklasse!