Stuvsta IF jobbar efter att vi inte ska toppa laget eller att lag inte ska dela upp barn i en "bättre" respektive "sämre" grupp. Sedan tror vi att efter 10 års ålder så kan får tränare tillfälligt nivåanpassa vissa övningar eller träningspass, samt att spelare ska spela på rätt nivå dvs på en nivå som ger mest utveckling utifrån var spelaren står för tillfället.

Definition av toppning enligt RF (Riksidrottsförbundet)

"En form av selektering som innebär att de bästa vid ett givet tillfälle får en eller flera av följande fördelar i tävlingssammanhang: en given plats i laget, mer speltid eller av de aktiva betraktat en attraktivare position i laget/gruppen."

Varför är det fel att toppa laget inom barn- och ungdomsfotboll?

Vi vet från forskningen att det ökar risken för avhopp. Och det är inte bara de som blir bortvalda som tenderar att sluta med fotboll. Det gäller även de som får spela mer. Ur ett långsiktigt perspektiv finns det alltså många risker med toppning, inte minst då vi inom svensk fotboll och Stuvsta IF vill att så många som möjligt ska hålla på så länge som möjligt.

Ja, i och med att du skapar ett resultatorienterat motivationsklimat riskerar du att få spelare som är rädda för att tappa sin plats, och därmed att göra misstag. Då kanske man slutar att göra saker som utvecklar en som spelare. Ett exempel är att spelaren bara använder den fot hen är mest bekväm med. Det kan hämma utvecklingen på längre sikt.

Det gäller att förklara att utvecklingen inte är konstant för barn och ungdomar. Ibland går den långsammare och ibland går den snabbare. Den ser dessutom olika ut för alla individer. Alla spelare behöver få samma möjlighet att utvecklas genom att spela matcher. Som ledare och förening har man också ansvar mot alla spelare, inte bara de som hunnit längst i fotbollsutvecklingen just nu.

Ja, i äldre åldrar kan man till exempelvis erbjuda de att träna och spela med äldre lag.

Vi måste förhålla oss både till resultatet i en match och den långsiktiga utvecklingen. Bägge är en viktig del av idrotten. Men om vi ser ”att vinna” och ”att utvecklas” som varsin ände på en skala, så vill vi röra oss mer mot utveckling. Det betyder inte att vi ska sluta att kämpa för att vinna, däremot kan vi använda andra metoder än att toppa.

Ja, tabellen är en del som bidrar till att skalan går mot resultat. Sen finns det andra delar som också påverkar i den riktningen. Till exempel är resultatet lättare att mäta, vi vet ju direkt efter en match om vi har vunnit eller förlorat medan det är svårare att mäta om vi har utvecklats.

Det finns flera faktorer. Dels att det är lätt att mäta, dels att det finns externa påtryckningar på ledare. Från föräldrar och inte minst massmedier som gärna lyfter fram elitidrotten och dess vinnarskallar. Det är inte lika ofta medierna pratar om elitidrottares drivkraft att utvecklas och lära, för den har ju också alltid funnits där.

Varför får lag som ligger under med 4-0 sätta in extra spelare om fokus inte ska vara på resultat?

Jag förstår att det låter lite motsägelsefullt. Det handlar i botten om att få jämnare matcher med bättre spelarutbildning och motivation hos spelarna. Det här är ett sätt att jämna ut spelet. och den enklaste indikatorn att gå efter är trots allt resultatet. Det enklaste och mest objektiva sättet att mäta om en match är ojämn är trots allt resultatet.

I barnfotboll upp till 12 år ser Stuvsta IF inte att det finns någon anledning. För ungdomar från 13 och till seniorålder hamnar man i lite mer av en gråskala. Det finns tillfällen där man kanske har anledning att ge några spelare lite mer speltid, exempelvis de som har tränat mest. Här gäller det självklart att ha kunskap och kloka ledare som bedömer utifrån den egna kontexten. Men det vi vet är att om det sker systematiskt och återkommande så finns det en baksida med avhopp och hämmad utveckling.

Utomstående upplever mycket av fotbollen ur ett elitperspektiv. Landslaget förväntas alltid spela med bästa laget. Det kan väcka känslor att man vill att all idrott ska vara som den man ser på TV eller från läktaren. En del har kanske också upplevt att man nått en kortsiktig framgång tack vare toppning, till exempel vunnit en cup i unga år. Man kanske då inte har reflekterat över de långsiktiga riskerna med detta.

Sedan finns det dom som har egna negativa erfarenheter av toppning. Exempelvis de som själva har blivit bortvalda, eller har kompisar eller anhöriga som blivit det, har ofta starka negativa känslor. Så debatten går nog ofta het då bägge sidorna har starka åsikter och känslor kring ämnet.